Man är väl inte från vettet om man är bästa vän med en mini-björn? Om man själv väljer att ha det så. I så fall är jag väldigt nöjd med mitt val av en bästa vän. Jag har nämligen alltid någon som sitter och väntar på att jag ska komma hem och varje gång jag kliver över tröskeln går det ett glädjerus igenom hela lägenheten. "Äntligen! Det är du! Du är hemma."
Det känns fint.
Min fina vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar