Det snurrar i mig

Just nu känns det som att det är mycket som händer. Mycket tragiska saker som händer i världen vi lever i, massvis med saker som händer i mig och runt mig. Kan då och då känna mig lite självisk som tänker och grunnar så mycket mer i mina egna problem än dom problem och tragedier som har drabbat oss alla den senaste tiden. Jag menar.. Vissa säger ju att tredje världskriget har startat, eller till och med varit igång ett tag. Vad vet jag? Om det nu är så, vad kommer då hända framöver? Kommer jag bli tvungen att åka hem? Ska jag behöva lämna det jag älskar här?

Och mitt i alla självmords bombningar, män som springer in på skolor med svärd, arga rasister och antirasister, jordbävningar och deprimerande Facebook uppdateringar står jag, med hjärtat i handen, och utkämpar mitt egna krig. Känner mig återigen som en förvirrad och totalt borttappad tonåring som inte har något slags grepp om sina känslor. Är så fruktansvärt glad mitt i sorgen och så fruktansvärt sorgsen mitt i lyckan. Ännu en gång har jag liksom låtit någon kommit nära inpå, innanför-huden-nära, och jag är livrädd. Skraj för att jag ska gå sönder, rädd för att bli riven i bitar och orolig för vad det kommer bli av det här om det nu är så att ett tredje världskrig är på väg att uppdagas. Samtidigt så tänker jag på den lilla, men väldigt betydelsefulla mening som min under-huden-nära vän brukar säga; "Live a little". Är ju rätt kan jag tycka, oroar mig alltid för mycket. Tänker oftast alltid för mycket och på fel saker. Så bortsett från det sorgliga faktum att världen inte är som den brukar och det faktum att jag dagligen går med både fjärilar och spikar i magen så är det viktigt för oss alla att trots det tänka positivt. Göra sånt som får oss att må bra och känna lyckan i sorgen. Leva lite, helt enkelt.
Puss