Diamonds

En man tar på min kropp. Den är främmande, han är främmande.
Han lägger pengar på bordet brevid mig. En prydlig hög.
Han är inte prydlig. Det gör mig inget, för varken de eller kroppen tillhör mig längre.
Bara håll mina tankar sysselsatta. Min kropp har lämnat mig för länge sedan.
Ibland gör den sig påmind, jag sticker något i den, minnet lämnar mig snabbt.
Något flyter in i min kropp och jag är åter enbart tanke och själ.
Kroppen kvar därnere, smutsig, blåslagen och full av små hål,
som hade maskar livnärt sig på mig. Bilderna kommer till mig i mörkret.
Något en syster säger. Kan det vara min? Ännu en bild lyser upp i näthinnan.
Jag rycker till, men vet om jag rör mig. Näring, syre. Händer över min kropp, men snälla nu.
Mjuka händer som inte vill något illa. De städar mig, håller mig dammfri och fin.
Det är bra så, det är så det ska vara.

Någon låter sina ord rinna över mig, i en strid ström.
De häller dem öber min om och om igen och jag försöker värja mig.
Det är ord om liv och kärlek och längtan och saknad.
Men jag har lämnat allt sådant bakom mig. Jag har inget av detta, kan de inte förstå?

Det är spindelns röst, hon vill så gärna. Jag hör ju det. Bara vill.
Men hon tröttar ut mig. Jag kan inte be henne gå. Ligger här.
Lycklig att hon är här, men vill få henne att förstå att sådant för mig är förbi.
En annan röst, när spindeln har försvunnit. Samma kvinna som tvättar mig.
Hon läser om händer och fötter som genomborras, kläder som som slits i stycken,
hjärtan som smälter som vax. Jag tycker om det. Även mitt hjärta har gjort det.
Det tar längre tid än vad man tror.
Säger att jag är en ängel. Jag kan vara vad ni vill, det är min talang.
Hon smeker mitt ansikte när de andra har gått hem. Ibland hårt, oftast mjukt.
Kan inte styra henne. Hon är alltid kvar sist, vill rena mig från synd och skam.
Så onödigt, jag som är alldeles ren nu. Jag antar att hon vakar över mig.
Jag har inte begärt något sådant. Då längtar jag efter spindelns röst igen,
men när hon är här längtar jag efter andras.

Jag borde inte vara rädd, inte i denna vetskap.
Jag är ändå en ängel, inte sant?
Men det är långt svårare än så.