Som en okontrollerad robot.
Finner vi våra andetag som vi så länge sedan
lämnat bakom oss.
Men vi fann dem.
Längst ner i det primitiva livet.
Dem rispades upp tillsammans med de ljusa bubblorna
som kittlar i magen då vi kippar efter andan.
Men vi fann dem.
plåten rostar och vi åter tar vårt liv igen som
okontrollerade kontrollerade primater.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar