Better, better, better, you'll feel anything.

fortfarande kvar i sängen och lyssnar på musik som får min mage att knyta sig,
men jag kan inte göra något åt saken. kan varken sluta, eller hitta något annat.
Klockan har till och med hunnit blivit mycket, och jag vet inte rikitgt vad jag väntar på längre.
Möjligtvis ett mirakel, eller någon/något stort som kan komma och ändra på saker och ting.
Men ibland, mitt i allt funderar jag på att gå och ta en dusch, men jag kan inte.
Jag gillar den ofräscha stilen, då jag vet att du var den senaste personen som rörde vid mig.

Men kanske jag ska sluta hoppas och önska, och kanske leva vidare i en annan slags tristess?
Hah, det finns allt för mycket som betyder något och som håller mig kvar vid det jag kallar
lycka, kärlek och glädje. Om du ändå visste..